Voff

Voff

Labradorerna Selma och Bojan


Bruksträning

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, November 12, 2018 18:24:14

Vi tränar fortfarande litegrand ute på tomten. Det är ju milt och skönt och inte särskilt lerigt ännu så länge. Men igår slog vi till och med till och besökte lokala brukshundsklubben. Det var några gamla bruksrävar där och så ett gäng som hade noseworkkurs. Eftersom vi snarare borde hålla på med färre grenar än fler så ska vi inte ge oss på nosework, men det såg hur som helst mycket trivsamt ut. Inte minst kan jag tänka mig att det är kul för pensionerade spårhundar. Till exempel var Lixa, 11 ½ och gammal elithund i brukset, där och jobbade med glatt humör. Men jag vet ju förstås att hundar i alla åldrar och bakgrunder verkar uppskatta det.

Vi har hållit oss till brukslydnaden den senaste månaden. Selma har fått hänga på för att också få hjärngympa, eftersom min inspiration att återuppta mästarklassrallyn ännu inte har återkommit. (Det blir säkert lättare att komma igång med den när vi är hänvisade till att träna inomhus.) Hon får träna framåtsändande, skall, kryp, tungapportering och sådant som hör till högreklass eftersom det var sådant vi övade på när hon var brukshund.

Denna eleganta grupp finns att tillgå på klubben. De är faktiskt något kralligare än vår egen grupp bestående av fyra fårstängselpinnar på tomten!

Idag fick Selma köra uppletande när vi träffade riesengänget, fast med sina stora, osväljbara föremål då. Jag tror riesenmatten gömde grejerna för lätt för Selma plockade in dem på ett litet kick. (Eller så har hon vässat nosen när vi tränat jaktapporteringsövningar med minidummies.)

Bojan fick spåra. Jag hade lagt spåret, 550 meter, och idén var att göra det krångligt, bland annat med flera 90-gradersvinklar nära efter varandra samt att öva på att spåra på grusstig (vilket Bojan tycker är svårt). Det blev en riktigt genomkörare och Bojan kämpade som tusan och gjorde det jättefint. Nästa gång är planen ett lättare, men längre spår.



  • Comments(0)//voff.pronoblem.se/#post1952

Omfamna november

HundarnaPosted by Erika Nilsson Wed, November 07, 2018 18:22:32

Jag tänker numera att man får försöka omfamna november. Gilla läget. Det har gått ganska bra hittills i år, kanske för att det har varit så milt. Men när mörkret sänker sig på kvällen så är det svart som i en säck och pannlampan och reflexvästarna får jobba en del.

Hundarnas Hurttavästar är väldigt bra, tycker matte alltså. Selma är skeptisk till alla former av kläder och rullar sig entusiastiskt för att befria sig från vilken tvångströja det än må vara.

Vi har spårat idag igen, denna gång med aussiegänget. Jag höll mig till planen!

Selma tyckte att det var snöpligt att enbart köra spårupptag, men det är inte hennes starkaste gren så det var välbehövligt att öva lite extra på det. Ja, även jag behöver bli bättre på att lägga upp den typen av träning, så det kändes bra.

Bojans spår var ganska svårt, så hon fick slita ordentligt. Hon tog sig an det hela med maximal energi och jobbade fint men missade två pinnar, vilket kan hända med henne om själva spåret är klurigt. Nuförtiden känns Bojan ganska lik Selma som hon var som spårhund när hon var ung. Det är värsta gympasset för matte, men labbarna är duktiga med sina nosar, det är de verkligen.



  • Comments(5)//voff.pronoblem.se/#post1951

Spårlycka

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, November 05, 2018 18:26:29

Höstdagar när det aldrig blir ljusare än en sorts halvdager… inte så roliga kanske. Om man inte ska spåra med hundarna förstås. Då blir även den daskigaste novemberdag trevlig, som idag till exempel. Och då hade vi ändå också ett lätt duggregn i luften.

De senaste två inplanerade spårträningarna har bränt inne av olika anledningar så idag var både hundarna och jag extra laddade. Selma fick ett fantastiskt, finurligt spår av riesenmatten, vilket bland annat inkluderade ett helt varv runt en stor rishög (så att spårläggaren korsade sitt eget spår) samt spetsvinkel. I och för sig gillar Selma alltid att spåra, men med utmaningar i den här stilen så tänder hon till som tusan.

Bojan spårade också väldigt bra och noga. Missade inga pinnar och tog vinklarna fint. Och avstod i stort sett helt från att ta sig några snacks från naturens eget smörgåsbord, vilket är nog så imponerande gjort av en av Sveriges glupskaste hundar!

Planen för Bojans nästa spår är att jobba på spårkonditionen. Båda hundarnas spår har legat på 500-600 meter i höst, så lite längre än så vore bra. Med Selma funderar jag på att ta ett krafttag med spårupptagen.

Liggmarkering vid slutpinnen. Hur gullig kan man bli?



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1950

Bojan tre år

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, November 01, 2018 16:59:05

Vi har haft en mild och skön första novemberdag och tillika Bojans tredje födelsedag! Som några av er kanske vet så är jag hopplös på att fira hundarnas födelsedagar. Det brukar bli bizznizz as usual. Så även idag. Men jag tror att Bojan trots detta var nöjd med dagens program. Vi var ute en rejäl sväng i ”nya skogen” på förmiddagen och är det något som Bojan verkligen uppskattar så är det att promenera off-road. Vi hittade även till den ”nya ängen” där labbarna fick hämta markeringar, minidummies, som jag kastade i högt gräs. De var tvungna att koppla på nosarna ordentligt om de skulle hitta några dummies. Kul och nyttigt!

Eftersom det fortfarande är bra underlag ute på vår tomt (när det inte ösregnar) så tränade vi lydnad där en stund senare på dagen. Jag testade om Bojan skulle fixa apporteringsdirigering som i class två och det tyckte hon var plättlätt. Men det rackarns krypet som vi kämpar med… Inte lika lätt alltså. Lugn och koncentration är överskattat om man frågar födelsedagsbarnet!



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1949

Regn och rusk

HundarnaPosted by Erika Nilsson Tue, October 30, 2018 22:15:03

Så var höstens första heldag med regn och rusk till ända.

Labradorerna tyckte förstås att det var prima hundväder. Och det är inga större problem för min del heller att ge mig ut på promenad sådana här dagar.

Efteråt fick tjejerna ligga på tork bakom kompostgaller ett tag. Selma var i vanlig ordning måttligt förtjust i att behöva bilda hög sådär, men hon fick helt enkelt bita ihop. Bojans devis, å andra sidan, är ”ju närmare desto bättre”.

Och varmt och skönt blev det när vi eldade i kaminen.

Men jag drar gränsen vid att träna ute i ösregn. Istället plockade vi in billiga-spegeln-från-Ikea som vi har haft ute på tomten i sommar och tränade en stund i vårt pyttelilla vardagsrum för första gången sedan någon gång i våras.

Det kändes jättekonstigt att inte vår pudelgubbe var med. Han älskade sådana här små träningspass och alla rutiner runtomkring. Det var verkligen en högtidsstund för honom.

Förhoppningsvis ska vi väl ha ett antal dagar kvar innan vintern när det passar att träna ute, men spegeln får bli kvar inne för pillande med kryp, fritt följ och kanske en och annan fjärr.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1948

Spaningsrunda

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, October 29, 2018 11:24:56

Idag var vi återigen ute på en spaningsrunda i närområdet och minsann om jag inte hittade riktigt fin, och för oss ny, skog på promenadavstånd. Harry Hare visade sig för övrigt bo just där. Närkontakt med hare får man säga är en hyfsad vardagslydnadsutmaning, men tjejerna vände på en femöring när jag visslade i pipan, just som de ska! De är extra dyra idag.

Vi hittade också en bra äng att återkomma till och kanske lägga ett sök. Matte är mycket nöjd med dagens utdelning!

På hemvägen träffade vi grannen och hennes kooijkerhondje. Hundarna fick leka en stund även om jag hade hjärtat i halsgropen. Aston väger 12 kilo. Det är inte mycket att sätta emot Bojans … ja, vad kan hon väga… 28 kilo kanske? 28 kilo kärlek. Det fick bli en relativt kort sejour. Selma hälsade men leker av princip inte med sådana där små fjantar. Hon tycker att fjantarnas mattar är betydligt intressantare att mingla med. Det tackar vi för.



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1947

Pjåskig

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, October 25, 2018 13:03:57

Vår första labrador Tilda var, inte helt otippat, mycket förtjust i vatten. Men hon tyckte egentligen att det räckte att doppa sig upp till magen ungefär. Mer avancerade simövningar utomhus tarvade både dummys och belöningsgodis. Damerna som jag har nu är lite mer hardcore vattenmonster, särskilt Bojan. Så det var med viss bävan som jag promenerade med dem till lokala badplatsen igår. Till saken hör nämligen att jag är jättepjåskig när det gäller hundbad i kallt vatten. (Vilket kanske bevisar att jag aldrig skulle duga som en fullfjädrad jakttränare.) Jag tänker artros, urinvägsinfektion, vattensvans … Bara fantasin begränsar. Inte för att de hittills har drabbats av något av detta. (Det kanske beror på att jag är så pjåskig!) Men ändå.

Men det blev ju en så vacker eftermiddag när vinden mojnade så jag chansade och tamejtusan om inte tjejerna alldeles av sig själva nöjde sig med snabbdopp upp till magen! Solen orkar inte ner till badplatsen på eftermiddagen såhär års. Bryggorna är uppdragna och allt är preparerat för vintern. Det är lite vemodigt och fint på samma gång.

Några sista gyllengula löv dröjer sig kvar.













  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1946

Hundig helg

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sun, October 21, 2018 18:15:44

Förut, när jag hade tre hundar, hände det ibland av bekvämlighetsskäl att bara en hund fick följa med på hundaktiviteter och två stanna hemma. Men numera tar jag oftast med båda. Labbarna är lite mer okomplicerade än min gamle pudelgubbe var, särskilt som idag på långpromenad i nya sörmländska marker med kompisen Nina med efterföljande lunch och alfapetsspel uppe i hennes lägenhet. Det var inga problem varken att uppföra sig finfint i skogen eller att koppla av i Ninas kökssoffa.

För övrigt är Nina en av mina ganska få icke-hundägarkompisar som utan problem välkomnar mina två glada klumpedunsar i sitt hem, idag dessutom måttligt rena efter friluftsaktiviteterna. ”Jag ska städa idag, men jag tar det efter att ni har varit här,” sa Nina rutinerat och langade fram tidernas godaste vegetariska lasagne.

Båda tjejerna fick följa med även igår på nosaktiveringskurs för retrievers. Det var däremot lite kämpigare. Ja, inte med Selma. Hon uppförde sig ypperligt trots att hon inte fick hämta en enda dummy. Men Bojan… Det brann i skallen på henne mer eller mindre i fem timmar och ju längre tiden gick desto sämre blev jag var som hundförare. Jag var helt slut av att försöka hålla henne hyfsat lugn. Det är bara att inse att det inte funkar att köra jaktträning i grupp bara jättesällan med henne.

Men Bitte som höll i kursen var toppen, som vanligt, och vi fick med oss flera fiffiga övningar för noggrannare nosarbete. En klubbkamrat till mig var också med på kursdagen med sin trevliga flatte (som hon har köpt av Bitte) och vi sa att vi ska försöka träffas och hjälpas åt att testa övningarna vid tillfälle. Det blir bra det!





  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1945
Next »