Voff

Voff

Labradorerna Selma och Bojan


Värme och veterinär

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, May 17, 2018 18:31:10

Så kom Vippson och jag iväg till veterinären i tisdags och hon var väl ungefär lika bekymrad som jag över hans rosslande. ”Så här kan han ju inte ha det!” sa hon och lyssnade och lyssnade på hjärta och lungor och klämde och kände igenom hela jycken. Hjärtat lät bra, lungorna pep och rosslade. Det blev röntgen samt blodprov. Vi fick svar samma dag och röntgenplåten visade inte på några tumörer eller annat skräp och blodprovet var i stort sett också bra, förutom något levervärde som var aningen förhöjt (men inte alarmerande). Så då verkar det vara det gamla vanliga som spökar (inflammation i andningsvägarna), samt möjligen astma? Planen nu är höjd kortisondos och om han svarar på den genom att rosslandet upphör så ska vi gå ner igen och sedan introducera inhalator morgon och kväll (kortison plus vidgande).

Vippson har verkligen mått pyton i värmen och det höjda kortisonet är väl ingen höjdare heller. Men eftersom det var betydligt svalare idag än den senaste tiden så fick han gå två små promenader, på en kvart var, fram och tillbaka brevlådorna idag. Efter fem minuter lät han som ett tröskverk, så nu hoppas jag verkligen att kortisonet snart kickar in. Jag glömde fråga veterinären hur snart det kan tänkas ske, om det sker.

Apropå värmeböljan så skulle Selma och jag ha tävlat i rally igår kväll men jag strök oss då varken hon eller jag skulle kunna tänka klart under sådana omständigheter. Däremot tog jag med tjejerna på skott-träning på klubben och efter fikat tränade vi lite lydnad när den värsta hettan hade lagt sig.

Bojan låg fint i gruppen (med koppel och mig på nära håll) i fem minuter. Det kändes kanonbra.

Efter lite funderande har jag bestämt mig för att ta en rallypaus med Selma och köra lite tävlingslydnad efter nästan två års uppehåll. Inte så att vi har gett upp rallylydnaden, men jag blev plötsligt så himla sugen på tävlingslydnaden igen och så kom jag på att jag måste ju inte köra klass 3 eftersom vi aldrig hann starta i eliten, utan vi kan faktiskt träna in klass två på kul. Många av de momenten kunde ju Selma en gång och så är det lite småsaker som är nya. Allt behöver fräschas upp förstås och det tar ju sin tid, inte minst fria följet som blivit rätt ”slaskigt”, men vi tycker båda att det är väldigt roligt.

Rutan minns hon!

Och apportering med dirigering. Det är förresten bara två apporter i klass två.



  • Comments(6)//voff.pronoblem.se/#post1897