Voff

Voff

Labradorerna Selma och Bojan


Bäst var-dag

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, October 18, 2018 20:41:58

Maria Brandel och Siv Svendsen kom ganska nyligen ut med sin nya vardagslydnadsbok. En bekant skulle köpa 10 stycken för rabatterat pris så då hängde jag på och köpte en av dem. Jag tycker att det är lite kul att hänga med vad som ges ut i hundbokssvängen och vardagslydnaden är ändå liksom alltid på tapeten.

Nu när jag har läst igenom boken kan jag inte riktigt bestämma mig för om det avskalade upplägget är genialiskt eller bara irriterande. Ungefär som Ikeas ordlösa monteringsbeskrivningar. Det är väldigt lite text och väldigt många teckningar, som en barnbok. Jag gillar ju barnböcker, men kanske inte just som facklitteratur inom hundområdet.

Hur som helst. Innehållet är tydligt och bra och fokus är på att man ska förstå hur hunden tänker. Boken har fått bra kritik och jag kan tänka mig att den kan vara mycket användbar på grundkurser på klubbarna. Just för mig tillförde den kanske inte så mycket, men så har jag ju nördat ner mig i hunderiet i x antal år nu och dessutom ganska nyligen varit på en föreläsning med Maria Brandel där hon tog upp en hel del av de här idéerna.

En annan som håller instruktionerna kort är Jon Katz , vars blogg jag fortfarande läser ibland. Han beskriver i ett inlägg https://www.bedlamfarm.com/page/4/ hur han tränar sit, stay, come och lie down med sin bostonterrier (en omplacering). When a dog obeys all of these commands in my book, then he or she is trained. Until they do, they are not fully trained. Nu pratar vi att destillera pratet kring vardagslydnaden, nästan med en Hemingwaysk ordkarghet. Där får man allt säga att Brandel och Svendsen har en bit kvar, trots allt.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1944

Upptäcktsfärd i närområdet

HundarnaPosted by Erika Nilsson Tue, October 16, 2018 12:29:15

Idag begav vi oss på en liten upptäcktsfärd i närområdet. Jag hade spanat in en avvikande stig från hästrundan som jag ville undersöka. Stigen visade sig passera en gård med hästar och kor och grusvägen därifrån ledde rätt snart upp till en landsväg. Så nu vet vi det.

Hästar är vardagsmat för labbarna. Ja, bildligen, givetvis. Nötkreatur är de däremot inte vana vid och flåsade därför upphetsat labradorstyle när vi passerade de råmande varelserna.

Mot slutet av rundan tog vi en sväng ut i spenaten. Skogen där är i risigaste laget för min smak, men labbarna tycker att den, liksom alla andra skogar, är alldeles, alldeles underbar. Inte blev den sämre när vi hittade den här likdelen. Ssspännande, tyckte Bojan och skulle gärna ha tagit med sig den hem som souvenir om hon hade fått.





  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1943

Bruks, bruks ...

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sun, October 14, 2018 19:09:03

När jag malligt skickade en bild på de här till riesenmatten så svarade hon med att fråga om vi har börjat med agility. Men hallå, liksom! Det ser väl vem som helst att det är gruppen till framåtsändandet. Ja, det är ju ganska smala gruppmedlemmar, för att inte säga pinnsmala, men ändå!

Dessa brittsommardagar kom verkligen som en välsignelse, inte minst ur hundträningssynpunkt. Vilket pangväder för hundaktiviteter!

Vi kör vidare på bruksboosten. Bojan ska förberedas för lägreklass spår. Där ingår förvisso inte framåtsändandet som är ett av de moment vi tränar på, men saktagåendet där är bra till framförgåendet. Och framåtsändandet tar ju sin rundliga tid, så det är rätt bra att ”nöta lite” på det inför framtiden.

Selma får hänga på brukset som aktivering tills vi tar tag i vårt vinterprojekt (vilket är att höja nivån på mästarklassmomenten i rallylydnad några snäpp). Det var några år sedan hon körde bruks, men hon kommer ihåg mycket. Jag har till och med testat av om hon fortfarande kan skälla på kommando och jodå, det kom några kraxande skall. Det har alltid suttit långt inne för henne att skälla!

Idag var vi ute i spårsskogen igen, med riesengänget. För vår del är det jättemycket att spåra tre gånger på en vecka (vilket förmodligen är småpotatis för riktiga brukslejon), men på ett härligt vis. Nu är hundarna igång. För Bojans del ska jag lägga krut på spårkondition samt spårupptag. (Spårupptag kommer ju först i högre, men är också knivigt och behöver få tid.) För Selmas del är det bara att kötta.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1942

Skogsaktiviteter

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, October 11, 2018 12:02:50

När vi hade kommit en bit ut i skogen i morse så kom jag på att älgjakten pågår för fullt och att det hade varit tacknämligt om jag hade kommit ihåg att ta på mig en reflexväst eller något. Å andra sidan får man väl hoppas att de håller sig en bit från Sörmlandsleden, där vi gick idag. Ja, vi gick inte hela förstås, utan vår runda som är en bit åt ena hållet och sedan går vi samma väg tillbaka.

Jag hade nog gömt minidummiesarna för enkelt idag. Eller så börjar labbarna vässa nosarna.

Det känns finfint att ha strukit oss från helgens lydnadstävlande. Jag har inte på något sätt gett upp tävlingslydnaden med Bojan (i alla fall enklare dito), men den får pausa ett tag. Det är inte så dumt med perioder när hunden får smälta det nya.

Nu kan vi tidigarelägga vår lilla bruksboost innan snön kommer istället. Det blev tamejtusan spår igår också, denna gång med aussiegänget. Det blev en händelserik förmiddag med thailändsk bärplockare precis i Selmas spårupptag, farbror med dvärgschnauzrar som klev runt i en stor del av hennes spår och gott om gamla viltspår (som vi såg på kvarglömda snitslar) i Bojans spår. Men allt gick fint.

Gladaste aussiekillen i sta’n!



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1941

Bästa och sämsta känslan

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, October 08, 2018 16:43:23

Hundträningen och –tävlandet är liksom guldkanten på tillvaron. Men när tävlandet utföll som på lydnadstävlingen i lördags, då är det inte guldkant någonstans utan bara trist. Tur att det så sällan har känts så genom åren.

Båda hundarna var extremt ofokuserade och jag begriper faktiskt inte varför. Förberedelserna har varit bra och … lagom. De borde inte ha varit söndertränade eller så, utan taggade och förberedda på uppdraget. Men icke. Min enda tröst var domarens kommentar i Bojans protokoll: Bra förare, ofokuserad och nosig hund. (I alla fall var inte jag helt värdelös, fastän det kändes så.) Selmas program bröt jag och istället åkte vi hem. Hundtävling när den är som sämst helt enkelt! Nu stryker vi oss från årets sista tävling, slickar våra sår och funderar på framtiden.

Vilken tur att vi hade spårträning inplanerad med riesengänget idag! Äntligen!! Känslan var raka motsatsen mot i lördags. Istället var det hundträning när den är som bäst! Riesengängets två yngsta fick spåra och båda mina labbar och alla var lyckliga.

Bojan och Prinsen var som två kärnkraftverk, men lyckades trots sin totala upphetsning ta sig runt sina spår på ett finfint vis. Yngsta riesentjejen spårade som om hon aldrig hade gjort något annat. Men den totala lyckan var att få spåra med Selma. Hon fick ett klurigt och riktigt roligt spår på bara 400 meter och det fokus och den entusiasm som hon visade var rörande. Selma är verkligen da tjitt i spåret. Synd att jag inte har tid för exempelvis viltspår (som vi aldrig har provat) nu när inte brukset funkar med tanke på att hon glufsar i sig uppletandeföremål när upphetsningen blir för stor. Hon börjar dessutom bli i äldsta laget för att släpa på tungapporter och hoppa över skithöga hinder etc. tycker jag. Om inte om hade varit om hade jag lätt kört bruks med henne. Men det är också väldigt, väldigt roligt att bara spåra litegrand med henne, som idag.

Gullegubben med sin rosa älsklingsboll:



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1940

Hedda

HundarnaPosted by Erika Nilsson Wed, October 03, 2018 15:13:02

Bojan har en släkting som har kommit igång med grenar som vi håller på med, lydnad och bruks. Så idag slog vi till och sågs och tränade lite. Vi har inte träffats förut, men detta ekipage var en trevlig bekantskap.

Lilla Heddas mamma är halvsyster med Bojan, dvs. de har samma mamma. Heddas mamma är något år (?) äldre än Bojan. För den som har svårt att se skillnad på tjejerna så kan jag berätta att det är Hedda på alla bilder. På gruppbilden sitter Bojan till vänster.

Det har bara blivit så att vi sällan tränar med andra labbar (eftersom de jag tränar mest med har bruksraser) och det var spännande att iaktta en likadan som mina i samma situation. Hedda är lik Bojan (pigg och snabb), men jag om jag får gissa så tror jag att hon kommer att bli något mer samlad när hon är vuxen. Bojan är ofta som en krutdurk i tränings-/tävlingssammanhang. Det kan bli toppbra eller helfel! Något säger mig att Hedda inte kommer att bli riktigt lika wild and crazy, men vi får se. Hon var förutom trevlig förstås väldigt söt också. Ur min helt objektiva synvinkel.



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1939

Frost

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sat, September 29, 2018 15:46:10

Det var inte länge sedan vi hade sommartemperaturer. Så i morse kom den första riktiga frosten! Men det är så det är på hösten: snabba väderväxlingar. Det gillar jag, för att inte tala om hur mycket labbarna välkomnade det kyliga vädret. De var ystra som kalvar på grönbete på tidiga morgonrundan.



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1938

Träningssällskap

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, September 27, 2018 19:25:07

Något som är knepigt med tävlingslydnad är att det är mycket där som helt enkelt inte funkar att man tränar på egen hand. Men det är ju också det som är trevligt. Man måste helt enkelt stämma träff med sina fina träningskompisar ibland och nörda in sig i tävlingslydnadens mysterier.

Idag hade vi träningsdejt med det ena aussiegänget. Bland annat fick jag hjälp med att få ställande under gång filmat med Bojan och ”L:et” (ställande och/eller sättande och/eller läggande under marsch) med Selma. Jag fick nämligen nerdrag på tävlingen i söndags för att jag saktade ner farten vid kommandona. Och jag som är helt medveten om att man inte ska göra detta och dessutom tror att jag inte gör det! Och visst gör jag det, visade filmerna idag.

Nu var jag ju extra medveten om det när vi filmade så Selmas L var nästan bra, men tamejtusan om jag inte saktade farten vid Bojans ställande trots att jag tyckte att jag knallade på. Mycket nyttigt att få se. Eftersom jag fortfarande efter alla år inte begripit hur man lägger upp filmer på denna blogg så slipper ni skåda eländet dock.

En annan ”akut” grej var Selmas vittring. Nu fick vi möjlighet att öva med att tävlingsledaren höll i pinnarna. Vi har testat det för några år sedan, men det behöver friskas upp och befästas och ska nog gå bra om vi bara får öva några gånger till.





  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1937
« PreviousNext »