Voff

SchnauzerdejtHundarna

Posted by Erika Nilsson Fri, January 18, 2019 19:51:49

Blog imageSkogsträning med schnauzrarna piggar alltid upp! Idag blev det bara uppletande för labbarnas del, men det var nog så trevligt ändå. Jag lägger inte ner något större jobb på Bojans uppletande då jag förhåller mig aningen skeptisk till att vi ska lyckas tävla högrespår i framtiden, men det är ju en jättebra sysselsättning när det inte riktigt är läge för att lägga spår. Och skulle vi trots allt bli uppflyttade från lägre och lyckas lära oss högrelydnaden (för det är den jag misstänker blir för krånglig med henne, inte specialen) så tror jag inte att uppletandet blir något problem. Hon plockar oftast in föremålen med en rackarns fart. Inte särskilt metodiskt, men det funkar ändå!

Blog imageVi kämpar på med krypet och jag tycker faktiskt att det går framåt efter att vi har backat rejält för att få någon ordning på kalabaliken. Det viktigaste har varit att få ner hennes energinivå. Den har blivit mycket bättre genom att jag har plockat bort alla typer av externbelöning och hjälper (utom att vi kryper utmed en vägg/spegel för att hon ska krypa rakt och för att jag ska hålla koll på hennes teknik). Detta i kombination med att hon först får sitta en stund innan jag kommenderar ligg och sedan att jag lugnt belönar att hon ligger kvar vid min sida. Sedan går jag bara lugna yttepyttesteg framåt. Hon följer mig hyfsat nu och oftast med en bra teknik även om det blir lite väl mycket två krypsteg i taget, men så länge hon följer min sida med låg kropp så bryr jag mig inte så mycket om det. Vi går väldigt korta sträckor, men på det stora hela tror jag att vi har gjort någon form av genombrott i krypmomentet som är den stora stötestenen för oss i lägrelydnaden. Skam den som ger sig, så att säga!







Åtta år??Hundarna

Posted by Erika Nilsson Tue, January 15, 2019 14:42:54

Den 30 december fyllde Selma åtta år. Av detta märktes inget på dagens veterinärbesök när den årliga vaccinationen skulle ske. Åtta månader och odräglig unghund hade varit en bättre gissning. Yster som aldrig förr studsade hon upp och ner och passade dessutom på att skälla lite på en gråmurrig jycke bara för att det var kul. (Annat var det med den komatosa 13-åriga labben i väntrummet. Väldigt stillsam.) Men hon skärpte upp sig vid själva hanteringen inne på rummet, så det förmodar jag att jag får vara tacksam för! Och hennes vikt avslöjar heller inte att hon börjar bli lite till åren. Hon ligger stadigt på strax över 28 trots att hon är kastrerad. Blog image

Efter veterinären så åkte vi och spårade. Jag försöker vänja in mig på att man visst det kan spåra sådana här dagar, trots att det är vinter och allt, för det är ju som sagt inte så mycket snö och dessutom inte särskilt kallt.

Bojans spår var knappt 700 meter och Selmas 300. Selma var oerhört belåten över att få spåra och hade ungefär samma tryck som när hon var unghund. Och då får man hålla i hatten, så att säga. Men jag tror faktiskt att hon var helt nöjd med sina futtiga (men kluriga) 300 meter, tack och lov, för det får ju ändå vara Bojan som jag lägger mest krut på. Och det var ganska tunggånget ute i terrängen, för matte, så jag tackade mig själv som inte tog i i överkant med Selmas spår.Blog image

Eftersom vi ändå var där passade jag på att rasta hundarna en stund vid Malmsjön, där isen nu ligger tjock. Blog imageBlog imageDet är ganska populärt att åka ut dit med sina hundar. Bland annat träffade jag en dam med två förtjusande korthåriga taxar. Eller ja, den ena var förtjusande. Den andra kunde tydligen jobba extra som symaskin med sina sylvassa gaddar. Matten berättade först efter en stunds samtal att den bets. Vilken tur att jag har som princip att aldrig göra några närmanden utan att fråga hundarnas ägare först.







Bästa bästisarnaHundarna

Posted by Erika Nilsson Mon, January 14, 2019 13:23:34

Det verkar som att det bryts ben till höger och vänster här i krokarna, men så är det också fortsatt mycket halt. Just ett tunt snölager på is är inte det roligaste varken för två eller fyrbenta.

Tack och lov har jag uppdagat att det går alldeles utmärkt att promenera uppe i grusvägssystemet just nu. Där är lite mer snö och lite mindre is än på andra ställen häromkring och eftersom jag dessutom kränger på mig mina gamla icebugs (som funkar utmärkt, förutom att man blir blöt om fötterna om det är djup snö) så kan jag älga på riktigt bra. Och hundarna är ju naturligt dubbade.Blog image

Det går inte att säga annat än att Selma och Bojan är the perfect match. De delar ju samma intressen… Blog image...och är oerhört lättsamma båda två.Blog image

I och för sig kan jag inte minnas att det någonsin har varit något gruff mellan hundarna i vår flock. Kanske beror det på att majoriteten har varit labbar. Retrievers ska ju kunna funka bra med andra hundar eftersom de är avlade för att kunna jobba med sina förare bredvid en massa andra hundar på jakt. (Ibland har jag träffat lite halvotrevliga jaktlabbar, men det är en annan femma, haha.)

Vår pudel var förvisso en katt bland hermelinerna, men han var ju så hjärtesnäll i flocken och dessutom hade han inte något vidare resursförsvar, så det var aldrig några problem i vår lilla grupp med honom heller!



Bra bokHundarna

Posted by Erika Nilsson Sat, January 12, 2019 08:14:19

Blog imageDet enda jag köpte på hundmässan i december var en bok. De hade "De 10 viktigaste sakerna din hund bör lära sig" till ett jättebra pris och jag är lite nördig när det gäller hundböcker så jag slog till. Den här är ju inte nyutkommen, så jag har hunnit vara nyfiken på den ett tag.

Till skillnad från "Bäst var dag" så blev jag jätteförtjust i den här boken och skulle varmt rekommendera den framför allt till nyblivna hundägare, men även till oss andra som tycker att det är kul att hänga med.

Jag tycker att Susanne Lindberg lyckas hitta lite nya infallsvinklar och idéer, vilket kanske inte är så lätt med tanke på alla hundböcker som kommer ut. Och så är det lättbegripligt och trevligt skrivet. Mitt favoritkapitel är Hantering och kloklippning, men allt är läsvärt. Minst imponerad var jag av kapitlet om lek, som jag tycker att hon skulle kunna ha utvecklat lite mer. Extra plus för hennes idéer kring hur man kan använda klickern i vardagslydnaden (även om boken funkar alldeles utmärkt också om man inte använder sig av klicker).

De 10 ganska korta och handfasta kapitlen handlar om: inkallning, gå i koppel, gå fot (inte lydnadsfot utan vardagsfot), hundmöten, hantering och kloklippning, miljöträning, spår, leka, få främmande och slappna av.











BekvämHundarna

Posted by Erika Nilsson Tue, January 08, 2019 16:51:12

Sen hundhallarna började poppa upp lite här och var så har jag nog blivit en smula bekväm vad det gäller att träna utomhus på vintern. Det är ju inte jättekul med stelfrusna fingrar och knöligt underlag. Och så tänker jag på halkrisken.

Men till min stora förvåning har underlaget på min tomt varit riktigt bra både igår och idag så jag har skärpt upp mig, byltat på mig och tränat utomhus en stund var med tjejerna både igår och idag. Riktigt kul!

Bojan gillar när det är action så det där detaljpetandet vi ibland gör inomhus är kanske inte riktigt hennes grej, även om hon försöker. Träna på tomten är bättre, för där kan hon springa fort, fort med belöningsleksaken och pysa ut överskottsenergi.Blog image

Selma har fått köra rallylydnad. Den som mest behöver skaka igång sig är … matte. Hur tusan gjorde jag liksom. Men det börjar komma tillbaka. Selma gör oftast rätt om hon får en adekvat instruktion. Blog image



Bra träningskompisarHundarna

Posted by Erika Nilsson Sat, January 05, 2019 20:53:38

Något som jag tycker kännetecknar bra hundträningskompisar är att de är lika engagerade i kompisarnas hundar som i sina egna. Och jag måste säga att jag har några riktiga guldkorn till träningskompisar på så vis. Jag tänker till exempel på mängder av fantastiska, kluriga, pedagogiska spår som de har lagt till mina hundar, alla uppmuntrande hejarop jag har fått när jag som bäst har behövt det och vårt gemensamma idékläckande när jag har kört fast.

Såklart hoppas jag att jag också bidrar med något bra till deras hundar. Och idag vet jag med säkerhet att så var fallet!

Vi hade en liten spårdejt med ena aussiegänget och på dagens agenda stod bland annat att se om vi kunde få igång den lilla valpen att spåra. De hade testat spår någon gång på lite olika vis utan att hon egentligen begrep något alls, vilket i och för sig inte är särskilt ovanligt med små valpar. Men aussiematten var ändå sugen på ett nytt försök.

Mitt förslag idag blev att jag skulle lägga valpspår ungefär som man kan göra när man tränar spårupptag. (Det var för övrigt så som S:ta Selma började sin spårkarriär som 10-12-veckors plutt.) Man går en bit i spårets riktning, sätter upp en snitsel (så att föraren sedan vet mellan vilka punkter spåret går), går en bit till (idag ca 30 meter), sätter upp en slutsnitsel, lägger en belöning (idag snusdosa med godis) och fortsätter rakt fram i spårets riktning en bit till.

Jag lade två stycken sådana spår ifall det första inte skulle funka och de ville prova en gång till. Blog imageSedan tog aussiematten ut valpen ur bilen, satte på den sele och långkoppel, gick lugnt och fint mot spåret, snett i spårets riktning, utan att säga något eller göra något särskilt. I bästa fall skulle valpen spontant ta upp spåret. Om inte hade ju inget blivit ”fel” och det skulle bara bli som en liten promenad för valpen.

Men lilla Lycka, som hon heter, fattade galoppen direkt, så hon fick sedan prova även spår nummer två, vilket gick ännu bättre än spår nummer ett. Klang och jubel!

Övriga aktiviteter idag var uppletande för Selma (och det var tur att hon hade osväljbara prylar för idag var hon exceptionellt yster och hade säkerligen kunnat svälja mindre föremål i pur upphetsning), uppletande för storasyster aussie, start på uppletande för valpen samt spår till Bojan.Blog image Blog imageAussiematten hade lagt ett finurligt spår, inte så långt, kanske 400 meter, med spetsvinkel och annat smått och gott, just sådär engagerat som jag skrev om i början av dagens inlägg. Riktigt roligt och dessutom suveränt spårat av min bruna labradorpralin!







PlanerHundarna

Posted by Erika Nilsson Thu, January 03, 2019 17:15:33

Stormen Alfrida har dragit sin kos vilket onekligen gör det lite trevligare att vistas ute med hundarna, men tyvärr har vi extremt isigt här hos mig så det är inget vidare promenadvänligt i alla fall.

Däremot gick det fint att åka till skogen och spåra idag! Det var ganska lite snö kvar, till och med lite barmark här och var och inte särskilt kallt. Några minus. (Men hundarna har ändå täcke på i bilen när de sitter och väntar sådana här dagar så att de inte ska bli kalla.)Blog image

Bojan har inte spårat på några veckor och var minst sagt taggad. Tack och lov mindes jag strategin från sist vi spårade och la tidigt i spåret en pinne med lite godis under samt en godisdepå strax efteråt så att hon inte bara skulle storma iväg. Strategin funkade idag med. Hon lugnade snabbt ner sig och jobbade noggrant och fint sina 600 meter.

Det var ännu längre sedan som Selma spårade. Hon fick ett spår på 400 meter med serpentiner och andra klurigheter. Ganska lätt, sa Selma, men var lycklig ändå. Hon älskar verkligen att spåra.Blog image

Eftersom planen för Bojan i år är att komma till start i lägreklass spår framåt sensommaren/hösten så kändes det extra fint att tagga igång året i spårskogen! Jag har tittat lite på tävlingar och tror att det kan vara realistiskt att tävla framåt augusti. Ja, om vi får till krypet (vi har faktiskt gjort små framsteg på sistone!). Och om vi får till skott-träning (plats och budföring). Och om det inte blir så förbaskat varmt som förra året. Och om vi håller oss friska. Osv. Osv.

För Bojans del vore det också kul om vi kunde göra några lydnadsstarter, class 1, men vi får väl se vad som hinns med.

Och Selma då? Ja, tro det eller ej, men vi har faktiskt just återfått lite rallyinspiration. Planen är att försöka damma av mästarklassmomenteten så att de sitter lika bra som i våras i alla fall och sedan ta hjälp med vad det är för fel matte kan tänkas göra. Kan det vara fötterna. Kan det vara att vi saktar farten där vi inte får. Kan det vara att jag inte går i en rak linje. Vad vet jag. Jag lyckades aldrig fatta protokollen när vi tävlade i våras, men nu jäsingen ska vi reda ut det här och tävla rally lite sparsamt under året.





UppletandeHundarna

Posted by Erika Nilsson Sun, December 30, 2018 16:02:30

Det är alltid världens energiboost att träffa riesengänget, även när det är lite kortare sejourer, som idag när vi tränade uppletande tillsammans. Pigga typer det där, inte minst den yngsta förmågan som jag inte lyckades ta en enda vettig bild på, trots att jag brände av ett antal för att vara på den säkra sidan. Jojo.Blog image

Lite bättre gick det med den här snyggingen, men så satt hon också bara och väntade på att få börja sitt uppletande. Blog image

Selma hade mer spårnos än nos i luft idag och gjorde kanske inte sin förnämligaste insats i uppletanderutan, men Bojan hade inga särskilda problem. Hon har väldigt lätt för att hitta grejer och är dessutom snabb. Det enda med henne är att hon inte är hundra på det där med att hålla sig där vi har vallat och det tror jag bara beror på att hon har kört så lite uppletande och att det blir så långt mellan gångerna.Blog image

Blog imageVi noterade ett lustigt fenomen, något som vi har märkt många gånger förut. Skogen där vi höll till är vidsträckt. Där finns alltså massor med plats. Ändå ställde sig spårgänget, som anlände strax efter oss, precis vid våra bilar och la sina spår i princip några meter utanför vår uppletanderuta. Inte för att det gjorde något, men det är bara så skumt. Kanske förmådde de inte tänka om när de hade planerat att vara just där, kanske var de bara pratsugna. Vad vet jag.

När vi hade tränat klart tittade solen fram en kort stund och Malmsjön visade sig från sin bästa sida.Blog imageBlog image

Blog image