Voff

Voff

Storpudeln Vippson, Labradorerna Selma och Bojan


Trickskväll

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, June 18, 2018 12:25:09

Igår var jag wild and crazy och försökte mig på något med hundarna som vi aldrig har gjort förut. Vi var på en trickskurskväll och med en för mig ny instruktör dessutom. Det var inte för att jag tänker ge mig på freestyle utan för att jag ville få idéer till roliga tricks som förhoppningsvis dessutom kan vara nyttiga.

För att raskt sammanfatta det hela så var instruktören mycket trevlig och exceptionellt bra på att träna sina egna hundar (och med mjuka fina metoder dessutom), men jag tyckte upplägget var rörigt och förklaringarna svårbegripliga. Så jag fick inte mersmak för fler kurser just där.

Med oss hem fick vi ett häfte med enkla beskrivningar av hur man kan träna in lite olika tricks. Vi fick också litteraturtips, varav jag tycker att Anita Axelssons Tricks http://www.anitaaxelsson.se/produkt/tricks-som-aktivering/ verkar allra mest intressant för min egen del om jag skulle köpa en tricksbok. Och så fick vi tips om den här suveräna youtubekanalen (som jag senare kom på att jag redan har en länk till) https://www.youtube.com/results?search_query=kikopup&sp=SFDqAwA%253D .





  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1908

"Det som din hund gör ofta blir den bra på"

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, June 14, 2018 19:28:08

Promenadapportering, det är grejer det tycker labbarna. Pocketdummies, det är grejer det tycker matten. Så himla smidiga att stoppa i fickan!

Det är förstås betydligt lättare att göra enkla apporteringsövningar när inte älskade pudelgubben är med längre. Jag misstänker att det blir lite mer av apporteringsvaran framöver. Vi får helt enkelt försöka göra något positivt av en ledsam situation (för han fattas oss verkligen).

Men jag ska ta och fila lite vid sidan om på Bojans grepp så att det blir mitt på, för apporteringen går så mycket smidigare då, inte minst fasthållandet i väntan på förarens ”tack”. (När tusan började hon greppa sådär förresten?)

Här ser det bättre ut:Såhär snett brukar Selma aldrig hålla. Men en gång är ingen gång. Bojans tag om dummiesarna, däremot, kommer nog att ta ett tag att snygga till. Hon har ju hållit ”fel” ganska många gånger. Och som Maria Brandel pratade om på den ypperliga föreläsningen som jag var på i går kväll: ”Det som din hund gör ofta blir den bra på.” Eller saker som den har gjort många gånger. Detta inkluderar givetvis även oönskade beteenden som fel grepp.

Maria Brandel visade sig vara en mycket inspirerande föreläsare och extra plus för att hon hade demohundar som hon visade sitt träningstänk på. Ämnet var hur man kan bli en bättre hundtränare och jag tycker att jag fick med mig en massa bra tips, inte minst kring den viktiga leken. Engagemanget hos hunden är det viktigaste för tränaren och det väcks framför allt med mycket och intensiv lek och aktiva godisbelöningar. Inget slentrianbelönande! Det är väl inget som ni någonsin har gjort, men jag erkänner rakt av att mina belöningar inte alltid är hundra procent engagerade eller genomtänkta. Spännande också att Brandel alltid startar upp all träning med lek medan det finns andra kända hundtränare som vill att hunden ska prestera något innan leken ”bryter ut”.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1907

Spegel, spegel ...

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, June 11, 2018 18:30:47

… på tomten där, säg mig när backandet spikrakt är!

Det tog två veckor, efter tipset från förra lydnadslektionen, att ta mig iväg till Ikea och köpa (deras billigaste) spegel. När ska man ha tid till sådant, liksom? Och framför allt, när ska man ha ork att besöka Ikea, hin håles påfund? Ja, nu tog jag kanske i lite, men inte är där mysigt inte. Hur som helst, nu är spegeln äntligen på plats och jädrar vad vi ska öva backande vid sidan!







  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1906

LDstart

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sun, June 10, 2018 12:02:22

I skuggan av alla ledsamheter med pudlingen i veckan fick ju faktiskt Bojan och jag vårt tredje uppflyttningsresultat i startklass. Numera kan damen titulera sig RLDN RLDF LDstart. Ba’ en så’n sak! Men framför allt kan vi nu helhjärtat ägna oss åt lägremomenten och klass-1-momenten. Och så fort värmen sjunker något och vi mäktar med ska vi återuppta spårandet.

I morse hade vi träningsträff med ett nybadat schnauzergäng.

Även Selma fick testa några kortkorta lydnadsgrejer med kommendering. Det var ett par år sen sist men kändes fint, inte minst med tanke på det tryckande vädret (och då höll vi oss ändå i skuggan).

Peppig ingång på plan.

Hopp-apport.

Bojan fick med belöningar här och var gå några steg långsamt fritt följ för fokus, göra en ruta, en slät apportering, uthopp över hinder och runda konen. Sen fick det räcka.

Prinsen kämpar och kämpar. Mycket duktig och trevlig kille.

Här går mamma Stina fritt följ medan hennes dotter Jenni sitter och tittar på.

Ännu är det fart på mamma Stina!

  • Comments(8)//voff.pronoblem.se/#post1905

Sov gott, min skatt!

HundarnaPosted by Erika Nilsson Fri, June 08, 2018 21:02:15

Så kom igår till slut kvällen när jag gick och la mig och Vippsons perfect spot, var tom. Precis där (på nästan exakt samma ställe) har han lagt sig till rätta varje kväll i flera år. Då har jag lagt mitt täcke över honom och kliat honom bakom öronen en stund och sedan har han somnat gott.

När jag ringde till veterinären i måndags och berättade att Vippsons mediciner inte hade någon effekt så sa hon att det inte fanns något mer att göra för honom och att jag borde låta honom få somna in så snart som möjligt. Att inte kunna andas ordentligt är ångestladdat för så väl hundar som för människor och så kunde han helt enkelt inte ha det. Dessutom hade han magrat av, trots att jag hade ökat på maten och han hade också börjat få mer besvär med törst och kissande på grund av kortisonet.

Det var dags att släppa taget om min älskade pudel.

När det blev dags för sista veterinärbesöket så var det viktigt att allt skulle vara som vanligt så att Vippson, som var en känslig kille, inte skulle bli stressad. Och till veterinären var det han och jag som åkte. Så, ingen plötslig avskedskommitté, utan vi begav oss lugnt och fint iväg som till ett vanligt veterinärbesök.

Efter den första sprutan, som gör så att hunden blir sömnig, fick jag hjälpa honom att komma till ro intill mig eftersom han alltid har haft lite svårt att lägga sig ner och koppla av när han inte har varit hemma. När han sedan fick sina sista sprutor somnade han lugnt och tryggt in hos mig, nära, nära. Jag tror inte att han var orolig eller rädd alls.

Saknaden efter honom gör nästan fysiskt ont. Men jag känner också en viss lättnad, dels för att allt gick så bra som det bara kunde igår och dels för att min fina vän har fått ro och slipper kämpa mer.

Kanske skuttar du på de himmelska ängderna nu, Vippson, pigg och busig som du var nästan hela livet. Sov gott, min skatt.











  • Comments(12)//voff.pronoblem.se/#post1904

Ohundigt

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, June 04, 2018 18:02:48

Diverse trevligheter har hunnits med denna helg, men inte många i hundarnas tecken. Det mest ambitiösa på hundfronten var språngmarschen med labbarna lördag kväll. Den kunde jag lika gärna ha låtit bli eftersom det trots skugga och kvällstemperatur inte fanns mycket kraft i mattekroppen. Det enda som fick mig att ta mig fram i joggande stil var hotet om att annars bli uppäten av de efterhängsna myggorna. Jag, som alltid har hävdat att jag älskar värme, har helt enkelt blivit tant. Fram för fesljumma sommarkvällar!

Idag var det dags att ta tag i hundbiten igen. Vi började dagen med gemensam promenad i svalare väder och sköna vindfläktar. Längden fick avgöras av hur Vippson orkade och det blev inte långt, tyvärr. Mycket rossligt.

Sedan åkte jag och labbarna till den lokala brukshundsklubben och tränade lydnad en stund. Rundade av med skogspromenad och lyckades precis undvika en massa barn som skulle springa Linaloppet just där. Ja, labbarna hade säkert tyckt att det hade varit kul att brottas med en massa skolungdomar, men nöjet vore nog mest på deras sida, så att säga.

På eftermiddagen tog jag med Bojan på Markus ridterapi, så fick Selma vara kvar hemma och softa med Vippe.

Årets första prästkragar minsann:



  • Comments(8)//voff.pronoblem.se/#post1903

SBK 100 år

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, May 31, 2018 18:49:24

Igår fyllde Svenska Brukshundsklubben 100 år. En imponerande ålder på en förening! Detta skulle min klubb fira efter den öppna träningskvällen med medlemsmöte och tårta. Jag hann så långt som till träningen och en del av mötet. Sen var jag tvungen att åka och hämta min flöjt hos instrumentreparatören istället. Jag missade tårtan! Den har funnits att beskåda på bild på facebook och såg oerhört elegant ut. Är man bitter, eller?

På mötet informerades bland annat lite om vad som hade avhandlats på SBK:s kongress, som nyss gick av stapeln. En lite rolig grej är att de håller på att utreda om det ska introduceras en ny tävlingsgren med specialsök. Viktigt är tydligen i så fall att den skiljer sig avsevärt från Nosework. Vi får se vad de kommer fram till, men det är hur som helst alltid kul när de vill utveckla och förnya hundsporten tycker jag.

Herr Pudel kändes lite fräschare i början av veckan, men det verkar ha varit tillfälligt, för idag rosslade han som tusan igen på rundan till brevlådorna. Veterinären har ännu inte ringt för uppföljning, så jag får kanske börja söka henne istället.

Tjejernas motion idag blev vår ”Sörmlandsledsrunda” och trots att det var lite svalare idag och faktiskt fläktade lite också så blev vi tämligen kokta alla tre. Det var bara att slänga labbarna i sjön efteråt. Självklart fick de bada på lokala badplatsen! Det är ju först imorgon som hundförbudet inträder där.

Vi spårar inte ett jota för tillfället (för varmt och för torrt för oss), men korta lydnadspass försöker vi hinna med nästan varje dag i alla fall, idag på tomten i skuggan. Tjejerna är liksom vana vid att få lite hjärngympa och nu har jag ju en del övningstips från Lotta L. som jag vill prova dessutom.



  • Comments(6)//voff.pronoblem.se/#post1902

Duktiga Bojan

HundarnaPosted by Erika Nilsson Wed, May 30, 2018 15:38:55

Föga hade jag väl kunnat ana, när jag anmälde Bojan och mig till startklass nr. 2, att en dag i slutet av maj skulle kunna bjuda på en sådan tropisk värme. Nästa 30 grader visade termometern på under eftermiddagen. Men lyckligtvis var det en kvällstävling och dessutom i skugga, så även om det fortfarande var kvalmigt så funkade det. Ja, det funkade jättebra faktiskt. Bojan var som en dröm - piggelin och följsam - och vi slutade på 183,5 poäng och en andraplats, en höjning både poäng- och kvalitetsmässigt från förra tävlingen, som jag också tyckte gick bra.

I morse blev det åter enbart hon och jag då Selma hade ätit något osedvanligt onämnbart och behövde vila magen en stund och Herr Pudel redan hade fått en sväng till brevlådorna på egen hand.

Bojan och jag promenerade bort till den närmaste badplatsen (där man inte får ha hundar första juni till sista augusti). Där gick det livat till. Lyckligtvis är det så med Bojan att även om hon kan gasa maximalt så har hon en ypperlig avknapp. Hon har inga problem att ta det lugnt, som exempelvis igår efter tävlingen när vi satt och fikade med en massa människor och hundar och väntade på resultaten. Hon är väldigt okomplicerad på så vis.

Retrieverns första budord: Håll dummyn mitt på. (Bojan, vi får ta tag i det där!)

Retrieverns andra budord: Lämna först och skaka sedan! (Nåväl, såhär gör den unga damen mycket sällan, så det skiter vi i.)

Imponerades av roddbåtarna och tänkte att en sådan skulle en ju ha, så en kunde ro runt och fysa labbarna. Visst ja, om en hade fått ha hundar där under sommaren alltså.







  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1901
Next »