HundarnaSkapad av Erika Nilsson sön, september 05, 2010 15:58:03Denna helg har jag med gott samvete kunnat ta ledigt från spelandet då jag gnodde på som en gnu i veckan med repetitioner och spelningar. Det är rätt sällan jag är helledig på helgerna faktiskt. Jag måste tillstå att det inte är tokigt alls. Och så kan man ju fylla på med hundaktiviteter istället 
!
Igår var det sedvanlig sökträning som var bra och lärorik. Jag överlämnade till kelpiematten att lägga upp Vippes pass. Oftast gör vi planeringarna till våra hundar själva, men jag kände mig lite trögtänkt. Dessutom blir det mycket bättre när hon tänker till åt mig. Det är inte för inte hon har en jycke som tävlar elit och en som är uppflyttad till högre.
Och på tal om bruks så var jag engagerad som skrivare på lydnaden idag på Södertälje BK:s tävling i högre (spår). Medan tävlingshundarna var ute och joxade i skogen så passade jag och Hanna på att träna lydnad med våra vilddjur. Vippe var pigg och glad som vanligt. Han gör en hel del bra grejor tycker jag. När man exempelvis kikar på fria följet hos högrehundarna så framstår pudlingen som riktigt duktig på det området 
.
Sedan kan högrehundarna en del som han inte kan förstås. Men det är en helt annan sak.
Ja det där med att vara skrivare är riktigt trevligt och lärorikt tycker jag. Sedan får jag ju tillstå att jag inte riktigt går igång på brukslydnaden, som ni kanske kan ana. Om det inte är Ann-Sofie från Vickulas kelpies eller någon i den stilen förstås, för där kan man prata om virtuoseri.
Men det var ett par jättetrevliga och genomtränade ekipage idag och ett par av dem råkade komma från hemmaklubben
. Kul! Sedan var det ett par ekipage där jag tycker att förarna borde rannsaka sig själva. Ska man verkligen anmäla till tävling om hunden är så dåligt förberedd på lydnaden och hur kan man dessutom tillåta sig att bli grinig för att hunden går dåligt?
Avslutningsvis... kolla in Tillys magnifika rynkor under hakan!
... och Myrans härliga stil... Jag och Hanna kör lite dirigeringsträning med hundarna med godis i skålar.
HundarnaSkapad av Erika Nilsson tor, september 02, 2010 16:39:00Det är inte för inte som jag kallar dem vilddjur. Se bara på dessa stilstudier!
Omaka som hundarna är så trivs de ändå väldigt bra ihop och har det kul tillsammans 
.
Förutom dessa halsbrytande övningar så har vi även ägnat oss åt lydnadsträning idag tillsammans mned kelpiekompisarna och rottisraringarna. Jag fick hjälp att köra igenom hela lydnadsprogrammet (med vissa stopp) och det var en blandad kompott kvalitetsmässigt. Men det som är himla bra med att ta sig i kragen på detta vis är att man får massor med idéer för fortsatt träning.
HundarnaSkapad av Erika Nilsson tis, augusti 31, 2010 15:28:36Efter en aningen hektisk morgon troppar de tvåbenta av en efter en. Till slut är det bara jag och hundarna kvar. Vi går ut.
När vi har hasat ner för slänten framför huset kan vi skåda ut över den spegelblanka Mälaren. Vippe får syn på grannens uråldriga schnauzer men bryr sig inte nämnvärt om den utan trippar ivrigt vidare.
Vi hejar på hästarna i hagen. De är strängt upptagna med att förse sig med gräs och blickar bara förstrött åt vårt håll.
Den lokala skidbacken är tom och ödslig, bidar sin tid. Badplatsen är också övergiven. Volleybollspelarna har packat ihop för säsongen.
Det bär uppför genom skogen som var labradorernas högkvarter. Tilda halkar efter lite men kommer ikapp. Jag vill inte veta vad som orsakade fördröjningen. Hon har som bekant lite pikanta intressen.
Vi möter en tjej till häst och jag tänker att det är skönt att hundarna är hästvana. Pudlingen tycker nog egentligen att kusen är onödigt stor och kommer opassande nära, men han håller sig tyst vid min sida. Tilda ignorerar ekipaget. Hon börjar bli trött.
Vi stöter på Robbans husse och har en trevlig pratstund. Robban var en ettrig cairnterrier som blev jättegammal, femton år kanske. Det är något år sedan han kastade in handduken. Men jag vet inte vad Robbans husse heter så han får fortsätta att kallas så med eller utan jycke.
Vi passerar huset där Vippes ärkefiende pumin bor. Pumin skäller som en galning inne i huset. Genom att uppbåda all sin självbehärskning seglar pudlingen förbi utan att öppna moteld.
Så återstår bara den sista backen ner till vårt hus. Hundarna försöker glufsa i sig fallfrukt och jag försöker hindra dem.
Den där timmen mellan vardagsbestyren och arbetet är kvalitetstid. Jag älskar promenaderna med hundarna när vi gör just inget annat än går. De har sina dofter, jag har mina funderingar. Vi är.
HundarnaSkapad av Erika Nilsson mån, augusti 30, 2010 22:22:04Tilda fick stanna hemma från simningen i morse eftersom jag upptäckte en liten hot-spot på henne. Den är dock i sin linda och bör gå att eliminera tämligen kvickt. Min strategi är, som alltid, att raka bort pälsen från hotspotområdet och gegga in med fuciderm. Ett par dagars behandling borde räcka denna gång.
Hon var så till den milda grad sällskapssjuk när jag och pudlingen kom hem från vattengympan att hon för en kort stund ville dela dyna med honom. Detta tillhör inte vanligheterna!
Men en liten hot-spot var förstås inget hinder att att följa med till hästarna.
Tissel, tassel...
Anisett fick för ovanlighetens skull tillåtelse att ta sig två mellanmål vilket hon uppskattade kolossalt.
Det är idylliskt därute med alla möjliga och omöjliga djur - roligt för både Tilda och Mackan.
På kvällen deltog jag och Vippe för första gången i en träningsgrupp hos Lotta Linusson. Vi tänkte köra den nu ett antal gånger istället för privatlektioner. Det verkar lovande. Inte lika effektivt som privatlektioner, men å andra sidan ger det andra saker i form av social samvaro och insikter när man tränar med nya människor och vilddjur. Det är till och med en till storpudling med och det är ju alltid skoj att träffa rasfränder!
HundarnaSkapad av Erika Nilsson lör, augusti 28, 2010 16:22:25Det mest dramatiska som hände under dagens sökträning var att Busiga Baily's lyckades stjäla ett kakpaket och smaska i sig dess innehåll i ett obevakat ögonblick. Havrekakor - fiberrikt och bra! I övrigt var allt perfekt: duktiga hundar, glada mattar och strålande sol.
Till och med Tilda lyckades uppföra sig rätt så belevat, det vill säga avhålla sig från att uppvakta läckerbiten Godis ... 
... allt för våldsamt. Han är ju en jättesnäll kille, men det finns gränser även för honom.
Vippes träning handlade idag om back to basics. Vi tränade på raka skick då han förvirrade sig i lite väl yviga kringelikrokar på förra sökträningen. Kul, tyckte Vippe, som vanligt.
Miraklens tid är för övrigt inte förbi. Att ta det lugnt på lydnadsträningen när pudlingen pausar, det har han kunnat länge. Men att sitta uppkopplad i skogen på sökträningen och vara tyst har väl funkat sisådär. Jag får dock säga att det tar sig! Vad sägs om denna relaxade kille?
HundarnaSkapad av Erika Nilsson fre, augusti 27, 2010 19:14:33Vår Lill-Husse kan inte ta sig själv till och från skolan. Han behöver åka taxi. Han fyller 12 i höst och då går det tydligen en magisk åldersgräns som plötsligt gör det hela till en komplicerad historia med två olika taxibolag inblandade och diverse svåröverskådliga byråkratiska kullerbyttor. Vi har inte lyckats lösa allt ännu så för tillfället skjutsar vi honom de flesta resorna. Det är lite jiddrigt faktiskt.
Men varje gång jag är på väg och ska hämta honom så fylls jag av en bubblande glädje över att få träffa Lill-Husse, den underbara personalen och hans tre små klasskompisar. I det där klassrummet sker Viktiga Saker. Om man någon gång förlorar tron på mänskligheten så ska man träffa Lill-Husses fröknar. Vilket engagemang de har, vilken kärlek till barnen... De är Goda Människor, helt enkelt.
Och de små telningarna går inte av för hackor, de heller. En liten flicka kommunicerar med bilder (heter det pex, eller pecs?). Men hon gör det bara med särskilt utvalda personer. Vi tycker mycket om varandra, hon och jag. Idag tog hon fram sin bildpärm och plockade bestämt fram en bild för mig som visade vad hon ville göra. En hedersbetygelse att leva länge på.
HundarnaSkapad av Erika Nilsson tor, augusti 26, 2010 19:08:00Ibland brukar jag tänka att det är fantastiskt att jag under de dryga 20 år som jag har jobbat som musiker aldrig har missat ett jobb, tagit med mig fel noter eller åkt till fel plats (jo, en gång åkte jag faktiskt till fel kyrka fast den låg i samma pastorat som den kyrkan som jag egentligen skulle till, så det tog ingen tid alls att rätta till misstaget). Jag menar, mina uppdrag är ju aldrig likadana så man måste ha koll.
Vad jag uppenbarligen inte har lika bra koll på är det här med tävlandet med pudlingen. Jag tänker då inte på våra prestationer. Vi är i form. Vi är förberedda. Vi har tränat som tusan. Nej, jag tänker på datum. Tävlingsdatum. Inbetalningsdatum. Sådant.
Idag hade jag en vag förhoppning att ta det där förstapriset i lydnadsklass tre på Appollogruppens tävling i Visättra. Och skulle något gå fel så skulle vi ändå få lite tävlingsrutin, vilket vi inte har så mycket av. Dessutom lovade snälla Hanna att komma med rottistjejerna och sällskapa. Vi räknade med en trivsam kväll, helt enkelt. Ännu trivsammare hade det ju varit om vi hade åkt dit igår, för det var då tävling ägde rum. Jag hade skrivit fel i almanackan uppdagade jag när tävlingsplatsen förblev tyst och öde.
Och appelltävlingen som jag hade anmält till den fjärde september då. Av den blir det inget. Betalningen kom in för sent och detta förstod jag genom att pengarna kom i retur. Bitter och förgrämd, det är vad jag är.
Nu är det flera veckor till nästa lydnadstävling. Tror jag.
HundarnaSkapad av Erika Nilsson sön, augusti 22, 2010 18:30:28Klurandet är något av det som jag tycker är roligast med hundträning. Det där bollandet av idéer. Luskandet. Hur fungerar hundarna, var och en med sin unika personlighet? Hur lär sig jycken bäst? Var passar det att belöna? Och hur? Och så vidare.
Idag har Hanna och jag klurat vidare på starten på lydnadsprogrammet. Istället för att ha Vippe i fotposition in på plan så prövade vi "här"-kommandot (=att gå vid min sida, men inte fot). Och när det första joxandet var överstökat, att hon/tävlingsledaren hade lämnat vittringspinnen till mig och det där, så tog jag ett par steg med honom i fotposition under det att tävlingsledaren började den första harangen ("Nästa moment är fritt följ."). När hon hade hunnit fram till "Är föraren redo?" så satt han uppställd vid min sida i prydlig fotposition och utan att tappa fokus. Det kanske kan bli bra! Jag har känt mig lite inkonsekvent när jag har gått in med honom i fotposition och sedan låtit honom tappa fokus innan det fria följet dragit igång. Ett annat alternativ är ju att träna på att han ska sitta fot trots att jag pratar och pysslar med grejor.
Det här är detaljpetande, men Vippe är en signalkänslig kille så det gäller för mig att ha superkoll på vad jag gör. Om exempelvis mitt första kliv i fria följet är för energiskt så kan han varva upp på en mikrosekund. En del hundar bryr sig verkligen inte om sådant, men det gör pudlingen. Att vara så signalkänslig är en nackdel på så vis att det ställer väldigt höga krav på mig. Men det kan också vara en fördel, till exempel när vi tränar på vad som är vänster och höger. Det räcker oftast att jag tittar åt det håll jag vill han ska springa och då springer han dit.
Myran tränade på den superlånga inkallningen med ställande som är i högreklass i brukset. Det är minsann inte så lätt att ställa hunden på 30 meters håll!
Full fart:
Och pang! så ska hunden ställa sig.
Hela fina gänget. Tilda stortrivs, hon också, med de rara rottisarna.
