Voff

Voff

Storpudeln Vippson, Labradorerna Selma och Bojan


Skarpt läge

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sun, February 18, 2018 19:59:54

Inledde helgen med (bruks-)lydnadsträning för Bojan. Hon mognar på hela tiden nu och det börjar bli riktigt kul. Selma fick bara vara med på sitt i grupp. Tiden räcker ju inte till allt, tyvärr. Men nu börjar det bli dags att lägga in en högre Selmaväxel då jag har börjat titta på rallytävlingsdatum till våren. Det är väl bara att kasta sig ut i den där mästardjungeln tänker jag! Det är lite sämre med att hitta rallytävlingar till Bojan, men några avancerad-klass-tävlingar ska vi kanske få till. Det är inte helt lätt när man jobbar så många helger som jag gör.

Men ser man till den stora bilden så är tävlingarna verkligen bara en bisak. Det är det vardagliga som är viktigt på riktigt. Detta påmindes jag ännu en gång om på dagens långpromenad när en flock rådjur skuttade ut mitt framför labbarna. Jag ropade ett kort nej och blåste i pipan. Då vände labbarna på en femöring och kom springande till mig. Förstås blev det maximal utdelning av beröm och gotter, men jag kopplade inte upp dem utan vände bara lugnt och gick åt motsatt håll och de följde med så fint. Sen var det inte mer med det. Duktiga, duktiga tjejer.

Den gamle pudelgubben skulle knappast ha lyssnat på en vissling i ett så skarpt läge, men det vet ni ju vid det här laget. Det är därför jag är så noga att hålla honom kopplad om jag inte har superbra uppsikt runtomkring. Gissa om jag var glad för min (ibland kanske lite överdrivna) noggrannhet idag!



  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1868

Ovanlig dag

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, February 15, 2018 19:42:08

Plötsligt infann sig en sådan där ovanlig dag igår när jag tyckte att jag hann med det jag ville. Hundarna fick ordentligt med motion och dessutom ett träningspass i inomhushall och själv hann jag jobba undan det jag tyckte att jag behövde samt träna mig själv på gymmets löpband. (Det var ju ändå alla hjärtans dag och löpträning lär ju vara bra för hjärtat!)

Riesenmatten och jag hade hyrt timmarna efter varandra i hallen och hann på det sättet både hjälpa varandra och träna själva.

Jag fick fiffiga frittföljtips och kryptips till Bojan. Jag jobbar ju en del fritt följ med kortkoppel just nu och det gäller att inte bli för stel i handen som håller kortkopplet utan att ändå försöka röra på armen så naturligt det går. Vi jobbade också med starten, när vi börjar gå, vilken verkar vara avgörande för Bojans position. Hon har en tendens att titta bort helt hastigt precis när vi börjar gå och vi fick tips om att mjukstarta så att hon är med med blicken (men mjukstarten ska förstås jobbas bort) och det blev ruggigt bra. När det gäller krypet testade vi lite olika varianter för att få henne att krypa mot en externbelöning så att hon inte ska ”titta fot”. Det är jättesvårt för Bojan, men det ska nog gå!

När riesenmatten hade gått tränade jag rally en stund med Selma och så avslutade vi med platsliggning. Det är ju inte allt för svårt för tjejerna att ligga platsen bredvid varandra så jag slängde lite leksaker runt dem, men den lätta gick de inte på.

Idag var vi på simmet för första gången på en månad (eftersom Bojan har löpt, fast det var ett tag sen nu) och det var glada labbar kan jag säga.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1867

Recept

HundarnaPosted by Erika Nilsson Tue, February 13, 2018 18:31:25

Ibland, eller kanske ofta, vill man laga mat för en billig peng om plånboken är tom eller om man vill spara pengarna till något annat, företrädesvis något hundigt! Här kommer ett recept på en jättegod lågbudgetmaträtt . Låt er inte avskräckas av att den dessutom är nyttig 😊 .

Pasta med linssås

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

olja

1 förpackning krossad tomat

2 morötter

1 dl röda linser

1 grönsaksbuljongtärning

vatten

salt, peppar

pasta

ost

Hacka lök och vitlök och låt mjukna i stekpanna i lite olja. Blanda ner finrivna morötter, krossad tomat, sköljda linser och grönsaksbuljongtärning och späd med vatten till lagom rinnig konsistens. Småkoka i 20-25 minuter. Rör ofta i såsen så att alla linser blir ordentligt genomkokta. Förmodligen behöver du späda med lite vatten då och då, annars kan såsen bli torr. Smaka av med salt och peppar.

Servera med kokt pasta och toppa med någon trevlig ost (kanske smulad fetaost eller riven pecorino).



  • Comments(6)//voff.pronoblem.se/#post1866

Uppbyggliga promenader

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, February 12, 2018 18:22:20

Februari är definitivt bättre än januari, om ni frågar mig. Det må snöa och töa och snöa och töa, men det är fågelsång i luften och ljuset är ljusare.

Bäst jag gick där i skogen med hundarna kom jag att tänka på läkaren som på gårdagens nyheter pratade om sina rön. Folk som rör sig 30 minuter eller mer varje dag (exempelvis promenad eller cykeltur) löper mindre risk att drabbas av cancer eller hjärtinfarkt, enligt honom.

Då borde ju hundägare per automatik ha världens drömläge. Eller? Jag undrade för mig själv om vår entimmaspromenad verkligen skulle kvalificera sig som en sådan där sjukdomsvaccination. Måste man komma upp i en viss puls till exempel? När det ligger blötsnö på halt underlag som idag kommer jag bara upp i halvfjösigt tempo och dessutom tycker jag att Herr Pudel ska få göra vissa stopp och inspektera omgivningarna. (Labbarna går ju okopplade och styr det där som de vill.) Även om det är några rejäla backar där vi gick så kom jag inte upp in någon puls att tala om, om nu pulsen spelar någon roll. Däremot kände jag lite mjölksyra i vaderna när jag klafsade fram i de brantaste uppförsbackarna, men det räknas nog inte.

Alltså, allvarligt talat. Är inte nyhetsinslag i stil med det jag beskriver rätt värdelösa. Man fick ju aldrig reda på vad doktorn grundade detta på och inte heller exakt hur motionen enligt honom skulle gå till. Dessutom misstänker jag att det viktigaste är att man har tur med genetiken!









  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1865

Ensamtid

HundarnaPosted by Erika Nilsson Fri, February 09, 2018 19:40:37

Det blir väldigt lite tid med en hund i taget. Jag hinner helt enkelt inte och så funkar det ju bra med alla tre på promenaderna.

Ska vi träna så kör jag med båda labbarna, men inte just idag när vi blev tillfrågade att köra lydnad med vår dobermannkompis, naturkraften Maxi, för Selmas tävlingslydnad ligger på is sedan rätt länge till förmån för rallylydnaden. I och för sig funderade jag på att ha med Selma i reserv ifall Bojan skulle ha lämnat hjärnan hemma, men så tänkte jag att nu får jag allt ge tjejen en chans. Dock tog vi det lilla lugna och körde mest själva (fritt följ och olika apporteringsövningar) och hon kändes fin och fokuserad idag! Så avslutade vi med gruppmoment med Maxi. Jag känner mig alltid trygg att göra sådana övningar med honom. Han är en snäll och balanserad dobermannkille som lever för sina uppdrag.

På hemvägen gjorde vi en avstickare och tog en kortare promenads. Att vara ute och gå med en hund är som rena vilohemmet när man är van vid tre. Bojan går okopplad utan problem och sticker inte till hundar och människor. När hon är ensam med mig är hon dessutom lite extra uppmärksam och extra charmig så det är bara för mig att koppla av. Vi rundade av med en balansakt.



  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1864

I väntan på bättre tider

HundarnaPosted by Erika Nilsson Thu, February 08, 2018 20:44:16

I väntan på bättre (dvs. varmare) tider småtränar vi. Selma blir lite rastlös om hon inte får använda skallen. Bojan vetetusan. Jo, hon älskar ju att träna, men hon kanske inte insuper kunskaperna så som jag skulle önska alla gånger. Undrar vad hon har för en sopig hundtränare egentligen!

I väntan på mer avancerade skogsövningar ser jag till att vi i alla fall inte slarvar undan med promenaderna. Idag var vi ute 1 timme och 40 minuter på långisen. Det är rätt satsigt för att vara vi.

Herr Pudel tillämpade selektiv hörsel och fick bara vara lös en miniministund. Det är mycket olika hur bra han hör, nämligen. Om jag till exempel plockar fram potatisskalaren så kommer han alltid rusande, oavsett hur ljudlös jag försöker vara. Detta sedan han en gång fick sista biten på en morot som jag skalade.

När vi kom hem slog jag till. Plötsligt hände det! Har jag sagt att han är världens mest tålmodiga när det gäller hantering.

Ingen flintis denna gång! (Jag är vackrast när det skymmer! Mvh/Herr Pudel)





  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1863

Pudlingen

HundarnaPosted by Erika Nilsson Mon, February 05, 2018 18:49:16

Just för stunden ligger jag lågt med att fota Herr Pudel. Han är nämligen smutsig och oklippt och har dessutom de senaste dagarna mest hängt med i snöre eftersom jag har promenerat på lite olika platser med hundarna där det inte passar att ha honom lös.

Idag var vi på ett ställe där jag tyckte att jag hade god uppsikt, men just när jag tänkte låta honom springa fritt en stund så såg jag en rådjursrumpa skutta iväg och hann tack och lov hejda mitt tilltag. Labbarna kände förstås att rådjuret sprungit där, men de har fattat grejen att inte dra efter vilt, även om jag och Selma ibland för vissa samtal kring detta. Hon förföljer givetvis inte vilt utan visar bara att det hade varit kul om matten inte hade varit så kinkig.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för när jag ska slänga pudeln i badet. Det blev plötsligt rätt kallt, så kanske väntar jag några dagar tills det eventuellt vänder. (Det blir ju alltid kortkort på tassar och nos när man klipper.) Sen får jag passa på att fota honom de där timmarna innan han är smutsig igen.

Häromdagen träffade jag på den urtrevliga matten till en av Vippsons systrar på sta’n. ”Ofelia mår jättebra,” sa Ann. Och Vippe känns helt okej också. ”Visst är det konstigt?” sa vi och skrattade med tanke på att de börjar bli ganska så till åren.

Men Vippe vill allt ta det lite lugnare än förr. En lagom lång långis per dag tycker han räcker. Sedan är han helt nöjd med att patrullera av tomten några gånger om dagen och kanske gå en kort promenad till brevlådorna. När jag har provat lite ambitiösare upplägg så blir han bara nervös och flåsig. Och han har absolut inget emot en stund hemma ensam, som idag när labbarna hängde med på ridterapin. (I synnerhet inte om han lämnas med något litet av något att smaska på.)







  • Comments(4)//voff.pronoblem.se/#post1862

Grådagar

HundarnaPosted by Erika Nilsson Sat, February 03, 2018 19:26:52

Tycker att det lätt blir grått även i sinnet alla dessa grådagar, men några skogsutflykter med hundarna har funkat rätt hyggligt som botemedel. Den som går igång allra mest på sådana expeditioner är faktiskt ofta Selma, inte minst när det är lite snö på backen. Vi har inte alls fått lika mycket snö som de har längre norrut, bara ett tunt lager på det gamla frysta slasket, men tillräckligt för att inspirera henne till stordåd.

Selma körde så hårt att jag till slut fick uppmana henne att stå still och se tjusig ut så att jag kunde få till en bild på henne i halvdagern.

Vi stötte på en tjej med en miniatyrbullterrier som de hade hämtat hem från södra Tyskland, eftersom det enligt henne inte fanns någon att uppbringa på närmare håll. Jag var lika delar fascinerad över att få se en så exotisk varelse som förvånad över att man åker så långt för att köpa något så fult. (Fast det behöll jag diskret för mig själv, förstås.) Den fastnade inte ens på kort!

Vi avslutade dagens övningar med uppletande. Tjejerna fick med sig alla prylar på ett riktigt elegant vis och det kändes skönt att de fick jobba lite med nosarna, vilket det blir klent med såhär års. Herr Pudel var ganska missnöjd med att inte få leta, men någon måtta får det vara för en 11-1/2-åring som ändå promenerat i terräng en ganska rejäl sväng. (Hans luftrör är som vanligt inte hundra.)

Sen åkte jag till gymmet och sprang på löpbandet så att jag ska kunna hålla jämna steg med tjejerna i motionsspåren till våren. Gick bra.





  • Comments(2)//voff.pronoblem.se/#post1861
Next »